När Stefan ”Oscar” Oscarsson äntligen kunde hålla sin av pandemin uppskjutna bildvisning den 20 november, blev det stor uppslutning i aulan på Gamleby folkhögskola. Hela 65 personer mötte upp.
Han tog avstamp i det tidiga 70-talet, då han som grabb plötsligt fick upp ögonen för det här med fåglar, efter att inledningsvis mest sysslat med kräldjur. Med hjälp av Bo Lewander kom han så småningom iväg till Öland, och artlistan började växa.
Observationer av riktiga rariteter, som dvärgsumphöna, varvades med nya livskryss av inte fullt så ovanliga fåglar, där många av åhörarna säkert kunde känna igen sig i glädjen att få se och höra något helt nytt, som man sedan själv lyckas artbestämma.
Den som skådat länge, har också märkt hur landskapet förändrats med åren. Arter har kommit och gått. Stefan gav flera exempel på detta. Runt familjens sommarstuga i Lärbo, Hallingeberg, kunde han förr nästan inte gå ut, utan att möta en järpe. Så är det inte längre. Däremot har sångsvan, trana och röd glada blivit bofasta i trakten på ett sätt som garanterat ingen kunde föreställa sig då.
Stefan funderade också över nya arter, som han tänkte skulle kunna etablera sig och trivas hos oss framöver: svarthakad buskskvätta och citronärla.
Med en stor portion humor och fantastiska bilder bjöd han på ett uppskattat föredrag, där inte bara fåglar avhandlades, utan även vildsvin, fjärilar, skalbaggar, dovhjortar med flera. Många fågelskådare blir nämligen med tiden entusiastiska observatörer även av andra livsformer än enbart fåglar.
Men som avslutning blev det ändå en fågel: den rubinnäktergal som han dagen innan varit iväg och fått se i Vargön, Västergötland. Det är andra gången en sådan har setts i Sverige.
Text & foto: Ingrid Johansson-Hjortvid