Ett tjugotal tappra skådare trotsade trista väderprognoser och infann sig i Tryserum på Krisiti himmelsfärds morgon. Ursprungstanken var att besöka Rånens fågeltorn, men vårens torka har gjort området artfattigare än på länge. Karaktärsarter som rödrom och brun kärrhök har bara observerats sporadiskt och troligen har häckning uteblivet för första gången på många, många år. Lite oflyt förstås, då framförallt flera tutande drommar säkert var huvudattraktionen för besökarna.
Istället företog vi en vandring några hundra meter söder om tornet, kring den natursköna Jungfrukullen. Några dammar av skiftande storlek, fina lövkullar och frodiga betesängar har skapat ett område med rikt fågelliv, alldeles i anslutning till sjön.
Det började inte bra, så fort vi lämnat bilarna föll de första dropparna. Men skam den som ger sig! Vi gav oss iväg och efter en dryg kvart upphörde regnet. Fågelsången kom igång! Över den stora dammen födosökte tornseglare, ladusvalor, hussvalor och några backsvalor. En sävsångare underhöll med sporadiska utflykter, både i luften och i blixtsnabba melodier.
Under fikastunden såg vi en röd glada kretsa över Rånens väldiga vasshav, samtidigt som rörsångare, buskskvätta och sävsparv stod för sången. Den stora behållningen kom på tillbakavägen; en brun glada kretsade några varv över den stora dammen innan den drog bort. Ett nytt livskryss för några av besökarna! Kort därefter flög en bivråk förbi.
Trots dystra utsikter blev det alltså en lyckad morgon och förmiddag vid Rånen, Valdemarsviks bästa fågelsjö.
Simeon Gudjonsson (text)